Växter och mat

Igår kväll gjorde jag en riktigt god risotto med sparris och räkor. Sådär att jag stolt och högt konstaterade att ”Oooh, detta blev ju riktigt gott”. Jag kan ibland vara självkritisk när det kommer till min matlagning, åtminstone när jag ska laga åt andra. Inte att jag anser mig vara dålig på det, men det är ofta jag kan hitta små fel. Jag menar, jag är inte kock på en Michelin-krog så vem tusan bryr sig om det inte är perfekt? Ja, jag såklart. Fröken Duktig. Prestationsångest kan verkligen sätta griller i huvudet. Däremot så tycker jag faktiskt att jag generellt är bra på att laga mat och ibland blir det extra smakfullt, som nu. Riset var perfekt ”al dente”, sparrisen lite sådär croquant, som man säger på franska, och räkorna lyckades jag fräsa lagom länge så att de inte blev sega. Fast nästa gång tar jag nog större, oskalade räkor. Det är lite godare än de där mindre (även fast dessa skulle vara ”extra stora räkor” – yeah right!).

Jag glömde att fota tallriken innan jag hade börjat äta och knäppte av tre stycken i all hast utan att bry mig ifall de var i fokus. Orkade inte heller ljusa upp dem, men jag fick i alla fall till en riktigt bloggig bild med rosorna (som jag ryckte åt mig i farten när jag fick cykla bort till Willy’s mitt i matlagningen för att jag hade glömt köpa parmesan).

Egentligen står de ganska opraktiskt där mitt framför fönstret som för det mesta är öppet men det är sådan röra här hemma så på alla andra ytor försvinner de i mängden av böcker, papper, nagellack, myggmedel (?) och kvitton. Hur tusan lyckas jag stöka till direkt efter att jag rensat undan? Jag ska köra en snabbstädning innan jag duschar och bänkar mig framför Netflix.

På tal om blommor så köpte jag hem en bunt liljor för några dagar sedan och jisses amalia vad de doftar mycket. De är riktigt vackra att titta på men jag kommer inte köpa hem det igen. Faktum är att jag ska gå ner med dem till soptunnorna nu för den där starka doften drar genom hela lägenheten och ger mig huvudvärk.

Jag planerade förresten om några av mina växter häromveckan. Min granne och vän David kom hem från jobbet när jag satt där på gården med plantor utspridda och jord under naglarna, vilket inte är en vanlig syn i mitt vardag. ”Vad otippat att se dig på det viset”, sa han och skrattade. Jag är vanligtvis inte den husliga typen om man säger så och brukar inte ens lyckas hålla mina krukväxter vid liv. Plötsligt har jag fått gröna fingrar och lägger mina pengar på plantor med namn jag knappt kan uttala i stället för flygbiljetter. Är det åldern som gör det? Corona-situationen? Tillfällig sinnesförvirring?

Ampelliljor ska tydligen fungera som luftrenare. Jag hoppas att den snart slänger iväg ett sådant där skott som förvandlas till små hängande miniamplar.

Elefantörat hade bara ett blad kvar i vintras, sedan planterade jag om med ny jord och nu ser den ut såhär. Den både lever och frodas!

Om vi nu ska fortsätta på temat för detta inlägg – plantor och mat – så har jag återupptagit min sedvanliga sommartradition när det kommer till maträtter. Nämligen melon med parmaskinka och tomat med mozzarella och färsk basilika. Plus massor med nektariner. Den här tiden på året är jag väldigt osugen på godis och choklad. Glass äter jag flera gånger i veckan men utöver det väljer jag hellre frukt efter maten än lösgodis. Som sagt. Jag känner inte riktigt igen mig själv just nu men eftersom att det är en positiv förändring för min hälsas skull, så låter jag det hållas. Jag märker att magen mår bättre nu än tidigare i våras när jag hade ett tillfälligt beroende av lösgodis. Dessutom går inte humöret upp och ner med blodsockernivån.

Middag i sängen framför filmen Lion, som för övrigt öppnade alla mina tårkanaler. Ett riktigt bra (och gripande) drama om en indisk pojke som kommer bort och adopteras av ett australiensiskt par. Den finns på Viaplay – se den!