Vill man vara fin får man lida pin. Eller?

Det är lite tråkigt att tvingas ligga här i ångorna från min oduschade kropp (för jag orkar inte duscha) i stället för att gå ut och känna mig snygg i de nya kläderna som jag köpte i söndags. Vilket bland annat är en kavaj från H&M och en kjol från & Other Stories (den finns tyvärr inte online). Dessutom bunkrade jag upp med strumpbyxor från Calzedonia. Om man köper tre så betalar man bara för två vilket är ett av de bästa marknadsföringsknepen någonsin, men ni som bär strumpbyxor ofta vet att det inte går att få för många av den varan. Expediten var italienska och lovordade de svarta seamless-strumpbyxorna som de bästa hon ägt. Här är länk till 50 DEN Seamless Invisible tights. Jag har börjat köpa en storlek större bara för att kunna dra upp dem till brösten och slippa att de skär in i magen.

Jag vet inte om det är åldern som gör det men det blir alltmer viktigt med bekväma plagg och skor. Såklart vill jag vara fin också men om jag måste välja mellan bekväm och snygg så väljer jag det första alla gånger. Kortkorta tighta kjolar, pumps som jag bara kan sitta ner i eller byxor som ger mig magknip går helt bort. Likadant när det kommer till värme. Tunna nylonstrumpor till en kort kjol eller sneakerstrumpor till ankelkorta jeans på vintern känns totalt orimligt. Det ska vara stickat och alla glipor igentäppta. Urinvägsinfektion eller lunginflammation är inte trendigt någonstans. Nu hoppas jag bara att jag åtminstone kan använda de där tunna, prickiga strumpyxorna en gång innan det blir för kallt.

I morse vaknade jag med ont i halsen, för att addera lite mer myspys till min förkylning. Det kändes bättre efter frukost och en kopp te men jag håller mig i sängen idag med. Just nu håller jag på att titta på The Mexican. Jag har förvisso sett den fyra gånger tidigare men det är vad min snortäppta hjärna kan hantera just nu.