Vuxet och barnsligt
Lördag och söndag lyckades jag ta tre bilder och den ovan var en av dem. De andra två var på ett par vandringssneakers inne på XXL som jag tyckte var fina, men som inte var så sköna tyvärr. Vill gärna köpa ett par snygga och bekväma dojor att ha när jag ska ut i skogen en höstdag. Inte för att det händer speciellt ofta att jag traskar i skogen men det går ju alltid att ändra på.
Hursomhelst. Provade den här hatten på Myrorna i söndags. Marinblå i ull och den passade på min lilla huvud. Från Filippa K. Jag skickade den här bilden till M som skrev ”fin, men du har redan hattar”. Kanske inte just den hatten. Sedan kom jag ihåg varför jag åkt till Emporia från början, för att lämna tillbaka en trenchcoat på Mango för att ha de pengarna till vår resa. Jag tyckte dessutom inte riktigt att den var värd 350 kr, det har trots allt ett andrahandsplagg. När blev loppisgrejer så dyra? 150 hade varit mer rimligt tycker jag.
I lördags var vi på födelsedagsfest. Min kollega och vän Steve fyllde 40 år. Det är nu jag börjar inse hur gammal jag är, när mina vänner går över till Livet 4.0. Jag minns hur jag som 20-åring tyckte att alla som var över fyrtio kändes så vuxna och mogna. De var i en annan liga. Nu är jag snart där själv och är inte ett dugg vuxen ännu. Lite klokare, tryggare kanske, och har äntligen körkort, men känner mig inte alltid så himla vuxen. Måste jag bli det? Vad är ens vuxet?
Just nu mår jag ganska bra, vilket märks på många sätt. Jag ser det positiva i stället för det negativa, ser fram emot saker, orkar göra tråkiga hemsysslor och M och jag befinner oss i en väldigt harmonisk och kärleksfull symbios. Förutom tillfälliga episoder av hangry:ness eller trötthet, är det mestadels ganska gulligt, roligt och mysigt. På tal om vuxen så är vi två ganska barnsliga tillsammans och har våra interna skämt som kan tyckas konstiga för en utomstående. Som i lördags på festen när jag stod och pratade med två nya bekantskaper och så någonting i stil med ”… det är så hemskt” som svar/fortsättning på det som diskuterades, och M går förbi och säger ”du är hemsk” till mig. Vilket han säger som svar till femtio procent av det jag skriver eller säger, men med olika ord. Om jag säger ”Kan du ge mig saltet”, så svarar han ”du är salt”. Om jag säger ”Okej det blir bra” så svarar han ”du är okej”. I alla fall så blev det jättekonstigt när vi sen skulle förklara det hela med ett annat exempel om när jag frågade ”ringde du mig precis av misstag?” i ett meddelande och han svarar ”du är ett misstag”. Såklart är det med glimten i ögat men jag vet inte om vi fick fram det där och då.
Har ni också sådana där interna skämt med era partners? Vore kul att höra om!
Jag har sovit så dåligt de senaste nätterna så nu ska jag sova, efter lite Gossip Girl förstås. Jag är totalt inne i den gamla serien. Älskar att det är så många avsnitt per säsong. Jag såg även sista avsnittet av ”And just like that” men tycker inte att det var någon höjdare.
