Waiting for a call

Kommer ni ihåg förr i tiden när man satt vid telefonen och väntade på ett samtal? Då man hade öronen på helspänn vid det tillfälle då det var absolut nödvändigt att gå på toaletten för att inte missa ringsignalen. Särskilt när det var en telefon utan nummerpresentatör. Gud nåde om någon ”oviktig” skulle ringa mitt i väntandet. Särskilt om det var någon som pratade långsamt och inte förstod vinken och de inte så subtila försöken att avsluta samtalet illa kvickt. Om någon i hushållet använde telefonen så fick de veta hut. ”Mamma, lägg PÅ! Jag väntar ett viktigt samtaaaal”. Det var såklart aldrig riktigt viktigt, men på den tiden var allt lite viktigare än det egentligen var. Nu undrar jag om det finns så många som faktiskt har en hemtelefon? I Frankrike har de flesta en hemtelefon för med vissa abonnemang kan man ringa gratis till alla fasta nummer i hela världen.

Just nu känns det som att jag gått tillbaka 15 år i tiden. Mobilen är på laddning och jag väntar på ett samtal. Det dök upp ett litet problem idag som jag måste försöka lösa. Jag är en problemlösare utan dess like vanligtvis, men just för tillfället är det lite för många problem att lösa och jag börjar märka att det påverkar mig negativt. Jag skulle önska att mitt liv gick på räls för en gångs skull.

Jag var och tränade i förmiddags och efter det har jag ätit lunch. Efter att den där personen ringt så ska jag ta en dusch och cykla iväg ett ärende.

Hoppas att ni har en bra fredag. FriYAY, right?!

//Do you remember when you used to sit and wit by the phone? Not sure people really have fixed phones anymore, but for the moment I feel like I’ve been taken back 15 years in time. My phone is charging and I’m waiting for a call. I hope they will call soon because I really have to pee. On top of that an issue has come to the surface. Right now I’d wish for my life to be simple for once, but I guess that’s not part of the whole life circle, is it?