C'est la vie

Warning sign


Det är tur att jag inte har några fler sådana här hemma…

Söndag kväll. Usch så trist. Söndagsångest har jag inte haft på flera år men nu senaste månaden har det kommit som ett brev på posten sista dagen varje vecka. Kylan och mörkret hjälper ju inte direkt heller. Men jag hoppas att älsklingen kommer hem snart så han kan pigga upp mig lite över skype. Jag får tänka på allt jag har som är positivt. Det är ju faktiskt en hel del. Det är ju trots allt bara några veckor tills jag åker till Paris dessutom.

Jag har bestämt mig nu för att försöka vara nyttig, så ikväll blev det faktiskt ett träningspass på Sats. Duktigt va? Planen är att träna på tisdag igen. Och att äta bra och nyttigt. Inte hoppa över lunchen eller äta McDonalds. Ni är mina vittnen nu! 😉

Hmm, äpple till efterrätt då eller? Vad trööökigt…

No Comments

  • Ellinor

    Jag har alltid lidit av den där bekanta söndagskänslan…det går liksom inte att komma ifrån den. Jag skulle inte vilja kalla det ångest, men något speciellt är det.
    Här i Paris har den där känslan dock helt gått mig om intet – här är söndagarna precis lika underbara som alla andra dagar!
    Skönt att du har så mycket att se fram emot. Tiden kommer att gå så fort!
    Kram

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.