WELCOME TWENTY EIGHTEEN
GOTT NYTT ÅR!
Jag sitter på badrumsgolvet på vårt hotell för att inte hålla syrran vaken. Hon jobbar i morgon och måste stiga upp halv sju. Idag var förresten min näst sista dag här i Hanoi. Dessa två veckor har gått snabbt. För snabbt. Särskilt de sista dagarna. Varför är det alltid så? Idag kände jag så himla starkt att jag inte vill åka hem. Jag vill inte lämna denna underbara stad, eller min syster som jag kommit ännu närmare under tiden här. Det är som att vi lärt känna varandra på ett helt annat sätt. Det finns stunder då de sju år som är mellan oss två märks av väldigt tydligt. Då blir bråk, gråt och irritationer ibland ett faktum och denna resan har inte varit något undantag. Däremot löser vi det alltid, och finns få personer i mitt liv som jag förlitar mig på så som jag förlitar mig på henne.
Nyårsafton började med middag på en riktigt mysig fransk restaurang tillsammans med ett härligt gäng. Vi var tre svenskar, tre australienare, en sydafrikan (!), en britt, en vietnames och en amerikanare. Det känns ganska bra att kunna sitta ute i en tunn jacka den 31 december och njuta av en av de godaste rätterna jag ätit under denna resan. Efter middagen hade vi lite problem med att ta oss vidare eftersom att vietnameserna tydligen inte bara firar kinesiskt nyår, utan även den västerländska diton. Det var smockat med folk ute på gatorna och trafiken gick i snigelfart. Till slut kom vi i alla fall fram till cocktailbaren där några av Julias vänner bokat bord. Precis innan tolvslaget spelades ”Fields of Gold” ur högtalarna vilket var väldigt märkligt. Vi kramades och gastade ”Happy New Year!” ute på gatan medan vi knäppte bilder på fyrverkerierna som om vi aldrig sett det förut och strax därefter gick vi tillbaka till baren där vi hängde i någon timme till. Tanken var sedan att åka till en nattklubb men den var stängd, så vi bytte spår och styrde kosan mot en svartklubb som visade sig ligga mitt ute i ingenstans. När vi väl kom dit var kön för lång för att vi skulle orka ta oss förbi den och vi vågade inte släppa vår taxi, så vi åkte hem i stället. Typisk nyårsafton där inget riktigt blir som man tänkt sig. Men ändå en bra sådan för jag fick fira den med min syster <3
Nu är klockan strax efter halv ett på natten här så jag måste verkligen sova. Det känns som att jag har så himla mycket bloggande att ta igen, men jag kommer ha tid till det under min fyra timmar långa layover i Istanbul i övermorgon.
