Why oh why?

Jag försöker koncentrera mig på saker jag måste göra, men tankar snurrar i huvudet. Förvirring, oro, besvikelse. Varför tror jag någonsin att det ska ändras? Nu står jag där snopen. Jag ville ställa upp och mötas halva vägen men det jag får tillbaka är bara samma gamla ovilja att samarbeta. Samma meningar om och om igen. Det gör mig galen.

Och varför piper min dator? Jag dör om den håller på att gå sönder! Det är inte direkt hälsosamt för den att färdas på metron fram och tillbaka, trångt bland folk som stöter till den utan aktsamhet. Förstår de inte att det är 10 000 kronor som jag bär på?!

Och varför ska allting kosta så mycket pengar?

Nu ska jag tvinga min kille att ge mig massage, jag tror jag behöver det. Sen blir det bingen.
Vi hörs i morgon igen då jag förhoppningsvis känner mig mer positiv.

God natt!